- Project Runeberg -  Nathan Söderblom /
256

(1931) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Stiftsherde och rikets ärkebiskop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256-

arbeta ihjäl sig, men det bör ske långsamt och med
förstånd.» »Våren oömma om eder själva men ömma om
själarna», yttrade han i invigningsstunden till sju unga
präster, som stodo kring altaret i sina vita mässkjortor
som sju tända ljus. Sådana ord med ett sådant
föredömes myndighet blevo icke utan verkan.

En dryg del av berättelsen upptages av redogörelse
för kyrkorestaureringar och diskussion av motiv och
principer för sådana. Märkligt hur upplänningarna börjat
intressera sig för sina vackra, åldriga kyrkor. Den sega
tillgivenheten har nog levat kvar på botten, men nu vågar
den sig fram och tar sig storslagna uttryck. Även här
gäller det en företeelse som möter oss runt omkring i
landet — verkan av ungkyrklighetens genombrott — men
som framträder mest påfallande i ärkestiftet. Det har
inletts en ny period av from givmildhet mot kyrkan. Den
är liberal som stormaktstiden och renare i sina motiv,
ty den tiden skänkte man mest för att förvärva
gravplatser eller förnämliga bänkrum, högt värdesatta under
rangsjukans gyllene tid.

Drömmande låg Fittja ödekyrka vid sin Mälarvik.
Unga, livskraftiga träd sprängde stycke efter stycke ur de
åldriga murarna. Glömd, övervuxen stod hon, en
gripande bild av Davids förfallna hydda. Nu har den
fattiga församlingen, som icke har egen präst, icke ens
regelbundna gudstjänster, på egen bekostnad återställt sin
kyrka. Invid stora landsvägen låg Läby kyrkoruin,
taklös, förfallen, en skrämmande bild av missaktning och
vanvård. Den blev åter ett skönt och andaktsfyllt
tempel. Det är talande exempel. Så gick det med kyrkan,
den gamla nedrökta, övergivna, tomma och ogästvänliga
sockenkyrkan under Nathan Söderbloms episkopat. Man
upptäckte att den fanns där och att man innerst var fästad
vid den med djupa band. Ett nytt sinne och tänkesätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathan/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free