- Project Runeberg -  Nathan Söderblom /
300

(1931) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Mannen och verket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300-

mindre ofta tal om hans idéer och tankar, ehuru alla ha
det starkaste intryck av hans talarkonst. För ekumeniken
har man tyvärr ofta haft mera högaktning än verkligt
intresse. Ären före Stockholmsmötet var nog hans trogna
svenska folk tidvis ganska trött på enhetsförkunnelsen i
böndagsplakat, skrifter, predikningar, Olaus
Petri-före-läsningar. Ty den vanliga människan fattar i sin
halv-hjärtenhet icke den brinnande håg, som krävdes för ett
sådant verk. Nej, intresset gäller först och sist honom
själv.

Det personliga minnet belyser kanske verkligen en i
sin ringhet stor gärning, ett drag av den äkta
människokärlek, i vars spår de mystiska rosorna växa,
tacksamhetens sällsynta blomma. Jag kände en arbetare i
Värmland, ett original, självlärd, förvuxet snille, som bar plank
om dagarna och läste Sabatier, Tagore och engelsk poesi
om kvällarna. »Söderblom är en av de få kyrkans män
jag gillar. Jag vet en fattig grovarbetare, som han hjälpte
under sin professorstid. Men han gjorde mer än hjälpte,
han tog hand om honom, han talade med honom.-»
Samvetet slog mig, ty jag hade ju gått där i min
sommarledighet i tysta tankar och talat föga med den snillrike.
En frände träffade i England, då dödsbudet kom, en man
som betygade: »Jag kan aldrig glömma den svenske
ärkebiskopen. Vi bodde på samma pensionat. Min
hustru var sjuk och dog. Samma dag stod blommor på
mitt bord och ett kort från ärkebiskopen med orden: ’De
döda äro ej döda, de leva.’ Han mötte mig, omfamnade
mig och talade till mig, so that I have almost forgotten,
that my wife was dead.»

Men minnena kunna röra ringare ting. Han har sagt
ett bon mot, löst en invecklad situation med ett friskt
och behjärtat ingripande, visat vid något tillfälle sin
enkla, okonstlade hjärtlighet och välvilja. Han har hjälpt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathan/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free