Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Mannen och verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304-
Eu sådan ursprunglighet var Nathan Söderbloms stora
gåva. En gång vid en visitation hade av någon
anledning biskopskräklan, Jakob Ulfssons kostbara krumstav,
glömts. Ärkebiskopen beordrade en av kyrkvärdarna att
skaffa en ungbjörk och kvista den upp mot toppen. Och
så tågade han vid sammanringningen med björken i sin
hand i procession och sjungande av fullaste hjärta upp
xnot altaret. Får en biskop handla på sådant sätt? Står
sådant i handboken? Det fanns gott om anledning till
missnöje för korrekthetens och jämnstrukenhetens
sedeväktare liksom för trumpenhetens och futtighetens
representanter.
Jag tror icke att denna skapande frihet i hans beteende
alltid var spontan och oavsiktlig. Om så varit, kan jag
icke inse, att det skulle gjort honom större. Han visste
om sin gåva, och han brukade den för att väcka
uppmärksamhet för den sak han tjänade och det ord han
hade att framföra och för att giva färg och liv åt grå och
enformig mänsklig vardag. Vill jag närmare beteckna
den gåva, som han avsiktligt brukade till allas vår glädje,
skulle jag helst kalla den förmågan att gestalta sitt
framträdande som ett konstverk. Vid invigningen av
Ramsta kyrka började, under det ärkebiskopen talade
allvarliga ord om kallelsen till församlingens gudstjänst,
helt oväntat klockorna att ringa. Menigheten blev djupt
gripen. Men överraskningen var väl förberedd. En
levande kedja hade knutits från orgelläktaren till
klock-kammaren, och kantorn hade order att på lämpligt ställe
i predikan låta ringningen sätta in. En annan gång vill
han under predikan fästa uppmärksamheten på ett
upprop, som ligger honom särskilt om hjärtat. Under det
han talar för den goda saken, slungar han plötsligt en
handfull pappersblad ned i kyrkan. De virvla ut bland
bänkarna som jätteflingor och fångas av ivriga händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
