Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Mannen och verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306-
Men sin gåva att skänka form och stil och glans åt
framträdandet brukade han särskilt för att skapa fest
kring viktiga händelser eller stora minnen i kyrkans eller
en församlings liv. Därtill bidrog icke blott hans egen
insats, hans naturliga värdighet, lians ord och hans
ojämförliga liturgiska läsning, men också hans förmåga att
ordna allt, att ge den rätta stämningen, skänka något
av sin andes prägel även åt deras tjänst, som vid hans
sida fyllde viktigare eller ringare uppdrag, från biskopar
till kyrkvaktare. I hans glädje åt färgrika skrudar ocli
liturgisk prakt under kyrkans valv möttes hans
skönhetssinne, hans stilkänsla och hans vördnad för uråldrig
kyrklig tradition. För honom blev också den liturgiska
akten verklig gudstjänst. Bråket och bestyren under
påklädningsceremonien i en trång sakristia kunde ibland
förefalla ett protestantiskt sinne anstötlig! och groteskt.
Men den känslan försvann, då han knäppte sina händer
om krumstaven och bad med genomträngande allvar i
stämman: »Herre, vi tacka Dig, att Du har benådat oss
och låtit oss göra tjänst inför Dig. Men Herre, Din tjänst
är en helig tjänst.» Han vandrade i anden vid Sions
älv, inför Herren Sebaots ansikte. Underbart har
Vigeland fångat det heliga allvaret, det överjordiskas
åter-glans i hans drag i en sådan stund.
Ofta fick han särskilt under sina första år höra kritik
över den kyrkliga prakt och ståt han utvecklade. Den
kom någon gång från en ärlig lågkyrklig övertygelse
men oftare från utomstående, som saken i stort sett
varken angick eller intresserade, men vilkas trumpna svenska
avundsamhet förargades över hans växande popularitet.
En protestantisk kyrkofurste med erkänd myndighet
stämde ju också illa med den roll, som den radikala
doktrinarismen vill tillerkänna kyrkan och kristendomen
i vår tid. Nu hörde till hans små svagheter — en ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
