- Project Runeberg -  Nathan Söderblom /
314

(1931) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Mannen och verket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

314-

Den sjöngs också vid hans bår av domkyrkans gosskör.
På äldre dagar spelade han helst Bach och levde gärna
igenom sådana verk som H-mollmässan och
Matteus-passionen.

Men om han vann människor och fängslade deras
uppmärksamhet, så berodde det icke minst på att han själv
hyste ett levande intresse för människor. Det berodde
i sin mån på naturlig utrustning. Det behöver icke vara
själviskhet och kyla, som vållar att en människa
ömtåligt sluter sig inom sig själv eller väljer noga och
granntyckt de få, som hon visar sitt väsens hjärtlighet och
värme. Ty det finns naturer, för vilka den avvisande
slutenheten inför det främmande är lika självklar och
ofrånkomlig som hos-andra glädjen, intresset, eggeisen.
Söderblom hade av naturen ekumeniskt sinnelag.
Vidden och mångsidigheten i hans sympatier är påfallande
från första början.

Hans mänskliga intressen omfattade allt utom
möjligen politik. Han kunde finna sig tillrätta med de mest
skilda åskådningar och samtidigt beundra många
motsatta lärors mästare. Hans äldre vänner funno ibland
denna hans rörlighet något betänklig. Det finns gift i
många blommor. Men man får icke glömma, att hans
förståelse var i hög grad projektiv. Han förlorade icke
sig själv under sitt sysslande med främmande
tankevärldar, snarare återfann han sig själv. Han hade en
otrolig förmåga att upptäcka i de skenbart mest
främmande sammanhang vad han själv trodde och aktade
högst. Hos fritänkaren kunde finnas ett allvar, en
tankens redbarhet, som kunde kallas en dyrkan av
sanningens gudomsmakt, hädaren ville kanske blott åt det
fega hyckleriet, som är all äkta fromhets fiende,
konstnären utan grundsatser och moral höll dock sin konst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathan/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free