Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Mannen och verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321-
under en äventyrlig motorbåtsfärd över Östersjön —
kommo oroande förebud, som varslade om att hans liv
icke skulle bli långt. Men det kom honom icke att rygga.
I ungdomligt övermod sjunger mången om den stolta
fröjden att spraka och flamma under ett kort men lysande
livs ögonblick, mången som i sinom tid lär sig att med
ängslig försiktighet pyssla om och konservera sitt kära
jag. Men han hörde verkligen till dem, som icke mäta
livets värde efter dess längd utan efter dåd och gärning,
som fyllt det. »De aktade icke sitt liv, så att de drogo
sig undan döden.»
Rikare hade hans liv varit än de flestas, men hans
blick var riktad framåt, icke tillbaka. »Icke en dag, icke
en timma önskar jag åter av det som varit», yttrade han
en gång. Nog kände han som andra skymningens
vemod, men hans klara, fasta tro såg ljuset därbakom. Vi
talade en gång därom. Jag yppade de tankesvårigheter
jag fann i den animistiska tron och menade, att min tro
kände sig mera hemma i den urkristna bekännelsen om
de dödas uppståndelse och den kommande tidsålderns
liv, som dock ger ett klart uttryck åt den religiösa
paradoxen i den kristnes hopp, än i den platonska läran om
själens odödlighet. Det väckte hans livliga motsägelse.
Nej, nej, det är själen, vårt andliga väsen, som lever efter
döden. I medveten klarhet, med allt vad vi lärt och
förvärvat genom ett livs övning, går anden in i en högre
tillvaro. Banden mellan oss och de hädangångna äro
icke avskurna. I ett allvarligt ögonblick anförtrodde han
en vän: »Jag har ofta den förnimmelsen, att min far
från himlen följer vad jag gör och förehar mig.»
Under de sista ären började den rastlöse arbetaren
allt oftare känna längtan efter aftonens vila. Pilgrimen,
som sett så mycket av jordens fagra riken men aldrig
slagit sig till ro, längtade till vandringens mål. Jag hör
—21 Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
