- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
42

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I observatoriet på Avu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

I OBSERVATORIET PÅ AVU. 42

han genom sökaren, det lilla kamrat-teleskopet, rörde
ännu litet på taket och satte urverket i rörelse. Han
tog af sin jacka, ty natten var mycket varm, och sköt
i ställning den obekväma sittapparat, som han var
dömd till för de följande fyra timmarna. Sedan
öfverlämnade han sig med en suck åt sin vaka öfver
rymdens under.

Intet ljud hördes nu i observatoriet och lyktan
slocknade alltmer.

Utifrån hördes det tillfälliga skriket från ett eller
annat djur i rädsla eller smärta, eller ropande på sin
kamrat, och då och då ljuden från malaj- och
dyak-betjäningen. Nu började en af männen sjunga, en
konstig mässande sång, i hvilken de andra med afbrott
instämde. Sedan tycktes de begifva sig till hvila, ty
inga ljud kommo vidare från det hållet, och den
hviskande tystnaden blef allt djupare.

Urverket pickade jämt. En mosquitos gälla surr
undersökte stället och blef gällare i förargelsen öfver
Woodhouse’ olja. Sedan slocknade lyktan
fullständigt och hela observatoriet var beckmörkt.

Woodhouse bytte ställning nu, då teleskopets
långsamma rörelse hade fört det utanför gränsen af
hans bekväma läge.

Han studerade en liten grupp stjärnor i
vintergatan; på en bland dem hade hans förman sett eller
trott sig se en märkvärdig växling i färgen. Det var
ej en del af det regelbundna arbete, för hvilken
observatoriet anlagts, och kanske just därföre var
Woodhouse djupt intresserad. Han måste ha förgätit
jordiska ting. Hela hans uppmärksamhet var
koncentrerad på teleskopets stora blåa synfält — ett fält, som
det tycktes, öfverströdt med en oräknelig mängd
stjärnor, alla lysande mot dess svarta infattning. Då han
skådade, tyckte han sig själf blifva utan kropp, som
om äfven han simmade i rymdens ether. Oändligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free