- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
43

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I observatoriet på Avu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I OBSERVATORIET PÅ AVU.

43

aflägsen var den svaga röda punkt han var sysselsatt
att iakttaga.

Hastigt suddades stjärnorna ut. En blixt af
mörker, och de voro åter synliga.

»Konstigt», anmärkte Woodhouse. »Det måste
varit en fågel.»

Saken hände än en gång och omedelbart efteråt
darrade den stora tuben, som om den fått en stöt,
sedan återljöd observatoriets kupol af en serie dundrande
slag. Stjärnorna tycktes sopas bort då teleskopet —
som gått ur. sina fogar — svängde rundt och bort från
springan i taket.

»Himmel! Hvad står på?» utropade Woodhouse.

Någon stor, otydligt tecknad kropp tycktes, under
fladdrande liksom af vingar, hålla på att sprattla i
kupolens öppning. Nästa ögonblick var springan klar
igen och vintergatans ljusa disighet sken varm och klar.

Takets inre var fullkomligt mörkt, och endast
ett skrapande läte markerade den obekanta varelsens
tillhåll.

Woodhouse hade gått ned från sin plats. Han
darrade våldsamt och var i stark svettning till följd af
händelsens plötslighet. Var tingesten, af hvad slag den
nu månde vara, inne eller ute? Stor var den i hvad
fall som hälst. Någonting sköt förbi öppningen och
teleskopet svajade. Han ryckte till och satte upp
armen. Den var således inne i observatoriet tillsammans
med honom. Tydligen klängde den sig fast vid taket.
Hvad djäfvulen var den? Kunde den se honom?

Han stod kanske en minut slagen af häpnad.
Det obekanta odjuret klängde på inre ytan af kupolen
och sedan flaxade någonting nästan i ansiktet på
honom, och han såg stjärneljuset ett ögonblick reflekteras
på ett skinn som liknade oljadt läder. Vattenflaskan
på det lilla bordet slogs ned med ett brakande.

Känslan af att något ovanligt fågeldjur höll till
några få alnar från hans ansikte i mörkret var obeskrif-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free