- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
44

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I observatoriet på Avu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obeskrifligt obehaglig för Woodhouse. Då denna tanke
återkom, gjorde han den slutsatsen, att det måste vara
någon nattfågel eller stor läderlapp. Med fara för hvad
som hälst ville han se hvad det var och drog därföre
ut en stryksticka ur sin ficka och försökte att stryka
eld på den mot teleskopstolen. Det blef ett rykande
streck af fosforescerande ljus, stickan lyste till ett
ögonblick och han såg en stor vinge sväfva emot sig, en
glans af gråbrun päls, och sedan blef han slagen i
ansiktet och stickan slogs ur hans hand. Slaget var
måttadt mot tinningen och en klo slet upp huden nedåt
hans kind. Han vacklade och föll, och han hörde den
slocknade lyktan gå i kras. Ett nytt slag kom då han
föll. Han blef till hälften bedöfvad, han kände sitt
eget varma blod strömma öfver ansiktet. Han kände
instinktlikt att djuret måttat åt ögonen och vändande
sitt ansikte nedåt för att skydda dem, försökte han att
krypa under skydd af teleskopet.

Han blef ånyo slagen i ryggen och han hörde
sin jacka slitas sönder, och sedan slog odjuret emot
kupolen. Han slank in så långt han kunde mellan
trästolen och teleskopet och vände sin kropp så att
hufvudsakligen fötterna skulle bli utsatta. Med dem
kunde han åtminstone sparka. Han var fortfarande i
ett skräckslaget tillstånd. Det konstiga djuret dängde
omkring i mörkret och nu klängde det sig fast vid
teleskopet, som svängde och hvars attiralj därvid
rasslade. En gång flaxade det intill honom och han
sparkade vildt ut och kände en mjuk kropp med sin
fot. Han var förfärligt förskräckt nu. Det måste vara
en stor tingest för att kunna på det sättet få
teleskopet att svänga. Han såg ett ögonblick profilen af ett
hufvud teckna sig mörk mot stjärnhimlen, med två
spetsiga uppstående öron och en kam mellan dem.
Det tycktes honom vara så stort som en bulldoggs.
Därefter började han skrika det värsta möjliga efter
hjälp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free