Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I observatoriet på Avu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu kom odjuret ned på honom igen. Då det
så gjorde rörde hans hand vid någonting bredvid
honom på golfvet. Han sparkade ut och i nästa
ögonblick greps hans vrist och fasthölls af en rad skarpa
tänder. Han vrålade omigen och försökte befria sitt
ben genom att sparka med det andra. Då märkte han
att han hade bredvid sig den sönderslagna
vattenflaskan, han grep fatt i den, vred sig upp i sittande
ställning och, kännande sig för i mörkret till sin fot; fick
han fatt i ett ludet öra, liknande örat på en stor katt.
Han hade fattat vattenflaskan i halsen och slog med
den med ett smattrande ljud på det konstiga djurets
hufvud. Han upprepade slaget, och sedan slog han
brådskande med den sönderslagna delen på det ställe,
där han trodde ansiktet kunde finnas.
De små tänderna släppte sitt tag och genast drog
Woodhouse tillbaka sitt ben och sparkade så hårdt
han kunde. Han förnam en obehaglig känsla af päls
och ben ge vika för sin stöfvel. Sen kom ett
sönderslitande bett i hans arm och han slog åter på
djurets ansikte, som han trodde, och träffade en
fuktig päls.
Nu inträdde en paus; sedan hörde han ljudet af
klor och en tung kropp, som drog sig bort från honom
öfver observatoriets golf. Sedan blef det tystnad, endast
afbruten af hans egen suckande andning och ett ljud
liksom af slickningar. Allting var svart utom
parallelogrammet af den blå himlen i springan med dess
lysande stoft af stjärnor, emot hvilket teleskopets ända
aftecknade sig som en silhuett. Han väntade, som det
tycktes honom, en oändlig tid.
Skulle odjuret anfalla igen? Han kände i sina
byxfickor efter några strykstickor och hittade en kvar
där. Han försökte tända denna, men golfvet var vått,
den sprakade endast och gick ut. Han svor. Han
kunde inte se hvar dörren var belägen. Under sin
strid hade han alldeles förlorat reda på vädersträcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
