- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
46

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I observatoriet på Avu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

i observatoriet på aVü.

Det konstiga djuret, som oroats af stickans sprakande,
började åter röra sig. »Färdig!» ropade Woodhouse
med en plötslig glimt af löje, men odjuret kom inte.
Han måtte ha sårat det med den söndriga buteljen,
tänkte han. Han kände en dof smärta i sin vrist.
Antagligen blödde han från den. Han undrade om
han kunde stödja sig på den, i fall han steg upp. Ute
var natten mycket tyst. Man hörde ingenting röra
sig. De sömniga dumhufvudena hade inte hört
vingslagen dån,a mot kupolen, och ej häller hans rop. Det
var oförståndigt att förlora krafter genom skrikande.
Vilddjuret flaxade med vingarne och skrämde honom
att intaga försvarsställning. Han stötte med armbågen
mot stolen och den föll med buller omkull. Han svor
häråt och sen svor han öfver mörkret.

Plötsligt tycktes den aflånga fläcken stjärneljus
svaja fram och tillbaka. Skulle han svimma? Det ginge
ej an. Han .knot näfvarna och bet ihop tänderna för
att bibehålla fattningen. Hvart hade dörren tagit
vägen? Det föll honom in, att han kunde få reda på
riktningen genom stjärnorna, som syntes genom
springan. Fläcken med stjärnor han såg befann sig i
Sa-gittarius och åt sydost; dörren var åt norr — eller
var det norr och åt vester. Han försökte tänka efter.
Om han kunde få upp dörren kunde han slå till reträtt,
kanske odjuret var såradt. Dröjsmålet var vämjeligt.
»Hör på!» sade han, »om du inte flyger på mig, skall
jag flyga på dig.»

Då började tingesten klättra upp för observatoriets
vägg, och han såg dess mörka kontur småningom fylla
springan. Höll den på att återtåga? Han glömde
dörren och observerade tingesten, under det kupolen
knakade och svängdes. Hur som hälst kände han sig nu
hvarken mycket rädd eller upprörd. Han hade en
egendomlig känsla af ökad svaghet. Den skarpt
markerade ljusfläcken med den svarta figuren, som rörde
sig öfver den, syntes honom bli allt mindre och min-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free