Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En handel med strutsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var med, hade värderat den till tre eller fyra tusen,
då Padishah visat honom den och denna idé om
ett spel på strutsar tog fart. Nu hände sig att jag
haft litet samspråk om allmänna ting med vårdaren,
och alldeles tillfälligtvis hade han berättat, att en af
fåglarne var illamående och att han trodde att den
hade ondt i magen. Den hade en alldeles hvit
fjäder i stjärten, på hvilken jag kände igen den, och när
därför auktionen började med honom, så bjöd jag
öfver Padishahs åttifem med nittio. Jag tror, att jag var
litet för säker och häftig i mitt bud och att några bland
de andra snokat reda på att jag var inne i
hemligheten. Och Padisha gaf sig in på just den fågeln
som en otillräknelig galning. Slutligen fick juden,
diamanthandlaren, den för 175 pund, och Padishah
ropade 180, just då klubban slagits ned — så förklarade
Potter. Säkert är att juden fick den och på stället
fick han en bössa och sköt den. Potter gjorde ett
djäfla spektakel öfver saken, emedan han påstod, att
det skulle skada försäljningen af de öfriga, och
Padishah bar sig naturligtvis åt som en idiot, men alla voro
vi mycket exalterade. Jag kan säga er, att jag inte var
litet glad när den dissektionen var öfver och ingen
diamant kommit fram — inte litet glad. Jag hade
bjudit hundra fyrti själf för den särskilda fågeln.
»Den lilla juden liknade de flesta judar — han
gjorde inte mycket bråk öfver en motgång; men
Potter ville inte gå på med auktionen förr än det var
öfverenskommet, att egendomen ej skulle utlämnas förr än
hela försäljningen var öfver. Den lilla juden påstod att
hans fall var ett undantagsfall, och som diskussionen
blef oafgjord, blef saken uppskjuten till dagen därpå. Vi
hade ett lifligt middagsbord den dagen, kan jag säga
er, men till slut fick Potter sin vilja fram, eftersom det
var klart, att det var fördelaktigare för honom att få
alla sålda, och vi voro honom tack skyldiga för hans
sportmanslika tillmötesgående. Och den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
