- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
58

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En handel med strutsar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gentlemannen, hvars son var lagkarl, sade, att han tänkt
igenom saken, och att han vore mycket tveksam, om ej,
ifall en fågel blifvit öppnad och diamanten funnen, denna
borde bli öfverlämnad åt ägaren. Jag kommer ihåg,
att jag antog, att det fallet skulle komma under
lagstiftningen angående fynd af skatter — hvilket verkligen
var det riktiga i den saken. Det blef en het debatt
och vi afgjorde derhän, att det bestämdt vore galet att
döda fågeln ombord på fartyget. Sedan bredde den
gamle gentlemannen ut sig i juridiskt prat, och försökte
bevisa att auktionen var lotteri och olaglig och
vädjade till kaptenen; men Potter sade att han sålde
strutsarna som strutsar. Han ämnade inte sälja några
diamanter, sade han, och framstälde inte det som någon
lockelse. De tre fåglar han bjöde ut, innehölle inte
någon diamant, så vidt han trodde rätt. Diamanten
fanns i den fågel han behöll — så trodde han
åtminstone.

»Prisen gingo i alla fall i höjden den följande dagen.
Det faktum, att där nu blott funnos fyra
möjligheter i stället för fem, förorsakade naturligtvis en
stegring. De satans fåglarna gingo i medeltal till 225,
och, konstigt nog, Padishah försäkrade sig inte om
någon af dem — inte om en enda. Han gjorde
mycket krakel, och när han borde hållit på att bjuda,
talade han om beslag, och för öfrigt var Potter litet elak
vid honom. En liten officer fick den ena fågel, en annan
fick den lilla juden, och den tredje köptes i bolag af
maskiningeniörerna. Och sedan tycktes Potter på en gång
ledsen åt att han sålt dem och sade, att han kastat
tusen pund i sjön och att han antagligen skulle komma
att dra en nit och att han alltid varit en tok, men då
jag gick till honom för litet samspråk och i
förhoppningen, att han skulle släppa sin sista chance, fann jag att han
redan sålt den fågel, han reserverat åt sig själf, till en
politisk herre om bord, en ungdom, som under sina ferier
studerat hinduisk moral och samhällsfrågor. Denna sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free