- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
78

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamantmakaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



DIAMANTMAkAltEtf.

tokig, eller dref han ett sorgligt gyckel med sin egetl
fattigdom.

»Öm höga mål och höga ställningar»} sade jag,
»ha sina nackdelar i strängt arbete och ängslan, ha
de också sin tillfredsställelse. Inflytande, makten att
göra godt, att kunna hjälpa dem, som äro svagare och
fattigare än vi själfva; och det ligger också en viss
tillfredsställelse i uppvisandet af makten —»’

Mitt hån under dessa förhållanden var mycket
osmakligt. Jag talade, föranledd af kontrasten mellan
hans ord och hans utseende. Jag var sorgsen, redan
under det att jag talade.

Han vände ett infallet, men lugnt ansikte emot
mig. Han sade: »Jag glömde bort mig, Naturligtvis
kunde ni inte förstå.»

Han granskade mig ett ögonblick. »Utan tvifvel
är det mycket dumt. Ni kommer inte att tro mig,
också om jag talar om det för er, så att det just ej
är farligt att tala om det. Och det kommer att lätta
mig att få tala om det för någon. Jag har verkligen
en stor affär för händer. Men jag har svårigheter just
nu. Saken är — jag gör diamanter.»

»Jag förmodar», sade jag, »att ni är utan arbete
just nu?»

»Jag är sjuk af att ej bli trodd», sade han
otåligt, och hastigt knäppande upp sin eländiga röck tog
han fram en liten lärftspåse, som hängde i en snodd
kring hans hals. Från den drog han fram en brun
liten sten. »Jag undrar om ni vet tillräckligt mycket
för att känna igen hvad det här är?» Han
öfverlämnade den åt mig.

För ett år sen, eller så omkring, hade jag
användt min lediga tid att taga en vetenskaplig examen
i London, så att jag hade litet reda på physik och
mineralogi. Tingesten var inte olik en oslipad
diamant af den mörkare sorten, fastän alldeles för stor
i det den var nästan lika stor som min tumända. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free