Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamantmakaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aftontidningarna kallade min håla för Kentish
Town-bombfabriken. Och nu kan jag inte bli af med
tingesterna på vilkor.
»Om jag går till aktningsvärda juvelerare, be de
mig vänta, och gå och hviska till en bokhållare, att gå
efter en polis, och då säger jag att jag inte har tid
att vänta. Och jag hittade en tjufgodsgömmare, och
han behöll helt enkelt den diamanten, som jag gifvit
honom, och sade mig, att jag kunde ju angifva honom,
om jag ville ha den tillbaka. Jag går omkring nu med
åtskilliga hundra tusen punds värde i diamanter
omkring halsen, och utan hvarken mat eller husrum. Ni
är den första jag förtrott mig åt. Men jag tycker
om ert ansikte, och jag är i en svår klämma.»
Han såg mig i ögonen.
»Det skulle vara galenskap», sade jag, »af mig,
att köpa en diamant under dessa förhållanden.
Dessutom bär jag inte hundrapundssedlar i fickan. Men
jag tror i alla fall er historia mer än till hälften. Om
ni vill skall jag göra följande. Kom till mitt kontor
i morgon —»
»Ni tror att jag är en tjuf!» sade han skarpt.
»Ni vill underrätta polisen. Jag går inte i fällan.»
»Jag är öfvertygad om, att ni inte är en tjuf. Här
är mitt kort. Tag det i alla händelser. Ni
behöfver inte komma på någon bestämd tid. Kom när
ni vill.»
Han tog kortet, och ett kontant bevis på min
sympati.
»Tänk bättre på saken och kom», sade jag.
Han skakade tveksamt på hufvudet. »Jag skall
betala igen er de två kronorna med ränta endera
dagen — en ränta som skall förvåna er», sade han. »I
hvad fall som hälst skall ni väl behålla hemligheten?
— Följ mig inte.»
Han gick öfver vägen och försvann i mörkret på
de små trappstegen, som leda ned till Essex Street,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
