- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
96

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aepyornis-ön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

AF.PYORNIS-ÖN.

räcldigt väsen af sin ensamhet. Men här var
intressant sällskap. Han tittade på mig oth blinkade med
ögonen alldeles som en höna, och gaf till ett pip och
började genast picka omkring, som om det inte
betydde någonting alls att ha blifvit utkläckt tre hundra
år för sent. ’Glad att se dig, Fredag’, sade jag, |ty
jag hade naturligtvis, så snart jag fann att ägget i
kanoten utvecklat sig, bestämt mig för att kalla honom
Fredag, i fall han någonsin kläcktes ut. Jag var litet
ängslig för hans föda, och så gaf jag honom genast
ett stycke rå papegojfisk. Han tog emot det och
öppnade sin näbb för att få mera. Jag var glad åt
det, ty under dåvarande förhållanden skulle jag i alla
fall, om han varit kräsmagad, varit tvungen att äta
upp honom.

»Ni skulle blifvit förvånad öfver en så intressant
fågel den där Aepyorniskycklingen var. Han följde
efter mig från första början. Han brukade stå
bredvid mig och se på, medan jag fiskade i lagunen, och
få del af allt jag fick. Och han var klok också. Där
funnos fula gröna vårtiga tingestar, liknande inlagda
gurkor, som brukade ligga utefler stranden, och han
försökte en af dem och han mådde illa af den. Och
han aldrig ens tittade vidare efter någon.

»Och han växte. Man kunde nästan se huru
han växte. Och som jag aldrig varit mycket
sällskapskarl, passade mig hans lugna vänliga manér som
särskildt gjordt för mig. Undër nära på två år voro vi
så lyckliga på den där ön som vi kunde vara. Jag
hade inga affärsbekymmer, ty jag visste, att min
aflöning samlades på hög hos Dawsons. Då och då sågo
vi ett segel, men ingenting kom någonsin tätt intill oss.
Jag roade mig’ dessutom med att pryda ön med
teckningar, utförda i hafsmusslor af olika slag. Jag skref
Aepyornis-ön rundt omkring på platsen i stora
bokstäfver, ungefär som man får se det gjordt vid
järnvägsstationer i det gamla landet, i färgade stenar, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free