Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aepyornis-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast om jag skulle gå ut i sjön och göra slut på
saken på det sättet, eller om jag igen skulle använda
de gröna tingestarna, sjötångsstänglarna.
»Jag sålde benen till en man, vid namn Winslow
— en handlande vid British museum, och han säger
att han sålde dem till gamla Havers. Det tyckes
som om Havers ej förstod att de voro extra stora,
och det var först efter hans död som de ådrogo sig
uppmärksamhet. De kallade dem Aepyornis — hvad
var det nu?»
»Aepyornis vastus», sade jag. »Det är komiskt,
samma sak sade en god vän till mig. När de funno
en Aepyornis med ett lårben, en famn långt, trodde de
att de nått höjdpunkten på skalan och kallade den
Aepyornis maximus. Sedan hittade någon annan på ett
lårben, fyra fot och sex tum, och den kallade de
Aepyornis Titan. Sedan hittades en Vastus, sedan gamla
Havers var död, och nu har man fått en Vastissimus.»
»Ja, Winslow berättade mig detsamma», sade
mannen med ärret. »Han antar, att, om de hitta ännu
fler Aepyornisar, får någon af de där
vetenskapsherrarne blodstörtning. Men det var konstigt det som
hände mig, i alla fall — eller hvad tycker ni?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
