- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
105

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatten i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKATTEN I SKOGEN. I I I

öfverraskad orms, och sedan skrämdt, bedrägligt och
ömkligt blef omåttligt förherrskande i drömmen. Mot
slutet hade Chang-hi hånlett, ett i hög grad
obegripligt och öfverraskande hånleende. Plötsligt blefvo
förhållandena mycket obehagliga, såsom det plägar hända
i drömmen. Chang-hi snattrade och hotade. Evans
såg i sin dröm högar och åter högar af guld och
Chang-hi, som kom emellan och sträfvade att hålla
honom tillbaka. Han tog Chang-hi i stångpiskan —
hur stor det gula krittret var, och hur han sprattlade
och hånlog! Han blef allt större och större, till på
köpet. Sedan förvandlades de stora guldhögarna till
en glödande smältugn, och en stor djäfvul, märkvär .igt
lik Chang-hi, men med en lång svart svans, började
kasta glödande kol in i hans mun. De brände honom
förfärligt. En annan djäfvul skrek hans namn: »Evans,
Evans, du sömniga lurk», — eller var det kanske
Hooker?

Han vaknade. De voro vid ingången till lagunen.

»Där äro de tre palmträden. Det minsta var i
linie med den där klungan af buskar», sade hans
kamrat.^ »Lägg märke till den. Om vi gå till de där
buskarna och sen ge oss in i småskogen i rak linie
härifrån, komma vi till skatten när vi nått strömmen.»

De kunde nu se hvar strömmen föll ut. Då
Evans fick se den, vaknade han åter till lif. »Raska
på», sade han, »eller vid gud, jag blir tvungen att
dricka hafsvatten!» Han gnagde på sin hand och
stirrade på silfverglittret mellan klippdrna och
slingerväxterna.

Nu vände han sig nästan ilsket till Hooker.

»Gif mig årån», sade han.

Så kommo de fram till strömmens mynning. Ett
litet stycke upp tog Hooker litet vatten i hålhanden,
smakade på det och spottade åter ut det; litet längre
upp försökte han ånyo. »Det här duger», sade han,
och de började ifrigt dricka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free