- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
106

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatten i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I IO SKATTEN I SKOGEN.

»Fördöme det här!» sade Evans hastigt. »Det
går för långsamt.» Och i det han oförsiktigt böjde sig
ut öfver kanotens för, började han suga i sig vattnet
med läpparna.

Snart slutade de att dricka, och sedan de fört
kanoten in i en liten vik, voro de färdiga att -gå i land
midt i den rika växtlighet, som sköt ut öfver vattnet.

»Vi bli tvungna att klättra igenom detta för att
nå stranden och finna buskarne, så att vi kan få reda
på vägen till platsen», sade Evans.

»Vi gjorde klokare i att paddla förbi», sade
Hooker.

Alltså stötte de åter ut i strömmen och paddlade
åter nedför den till sjön och utefter stranden till den
plats där klungan af buskar växte. Här landstego de,
drogo den lätta kanoten långt upp för land och gingo
sedan upp till kanten af junglen, tills de kunde se
öppningen i refvet och buskarna i en rak linie. Evans
hade tagit en infödings spade ur kanoten. Den var
L-formig, med tvärstycket försedt med en polerad
sten. Hooker bar årån. »Det är nu rakt i den här
riktningen», sade han, »vi måste bryta oss igenom
det här, tills vi uppnå strömmen. Sedan måste vi
undersöka.»

De bröto sig genom ett tätt virrvarr af vassrör,
ormbunkar och unga träd, och först var det besvärligt
att komma fram, men mycket snart blefvo träden högre
och marken under dem blef friare. Solljusets glödhetta
ersattes småningom af sval skugga. Träden blefvo
slutligen höga pelare, som reste sig upp till en
sänghimmel af grön växtlighet, högt ofvan deras hufvuden.
Hvita blommor hängde ned från deras stammar, och
repliknande slingerväxter hängde från träd till träd.
Skuggan blef allt djupare. På marken blefvo fläckiga
svampar och en rödbrun mossa vanliga.

Evans ryste. »Det känns nästan kallt härinne
efter glödhettan därute.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free