- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
110

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatten i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I IO

SKATTEN I SKOGEN.

lägsna solbelysta grönskan där uppe. Han ryste ånyo
då hans blick hvilade på kinesens blåa ansikte. Han
stirrade forskande in i de skumma djupen mellan
träden.

»Hvad går det åt dig, Hooker?» sade Evans.
»Har du förlorat förståndet?»

»Låt oss i hvad fall som hälst få bort guldet
härifrån», sade Hooker.

Han tog fatt i rockkragens ändar och Evans tog
fatt på motsatta sidan och de lyftade massan.
»Hvilken väg?» sade Evans. »Till kanoten?»

»Det är besynnerligt», sade Evans, när de gått
framåt några steg, »men mina armar värka ännu efter
paddlandet.»

»Fördöme det!» sade han. »Så de värka! Jag
måste hvila mig.»

De lade ned rocken. Evans’ ansikte var hvitt,
och små svettdroppar pärlade fram på hans panna.
»Det är i alla fall kvaft i den här skogen.»

Sedan, med en plötslig öfvergång till oresonlig
vrede: »Hvad är det för nytta med att dröja här hela
dagen? Hjälp till, säger jag! Du har gjort ingenting
annat än drifvit kring sen vi sågo den döda kinesen.»

Hooker såg stadigt på’sin kamrats ansikte. Han
hjälpte till att lyfta upp rocken med plantsarna i, och
de gingo tysta framåt, kanske en hundra famnar. Evans
började andas tungt. »Kan du inte tala?» sade han.

»Hur är det fatt med dig?» sade Hooker.

Evans vacklade och kastade sedan med en
plötslig svordom rocken ifrån sig. Han stod en stund och
stirrade på Hooker, och grep sedan med ett stönande
tag i sin strupe.

»Kom inte nära mig», sade han, och gick och
stödde sig mot ett tiäd. »Jag är straxt bättre igen.»

Snart lossnade hans tag kring trädstammen, och
han sjönk långsamt ned utefter den, tills han låg som
en hopfallen massa vid trädets fot. Hans händer voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free