- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
122

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny art mal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 18 EN NY ART MAL.

Hapley kände sig som slagen af åskan. Han
flämtade. Pastorn stirrade på honom. Det var klart,
att den karlen ingenting såg.

»Trons öga mäktar ej mer än vetandets», sade
Hapley, tafatt.

»Jag ser ej hvarthän ni syftar», sade pastorn,
troende att det var en del af bevisföringen.

Den natten fann Hapley målen krypande på
sängtäcket. Han satt på sängkanten i skjortärmarna och
resonerade med sig själf. Var det endast en
hallucination? Han visste, att han höll på att förlora
förståndet, och stred för sin själs hälsa med samma tysta
energi, som han fordom utvecklat mot Pawkins. Så
ihärdiga äro vår själs vanor, att han kände det, som
om det fortfarande vore en strid med Pawkins. Han
var väl bevandrad i psykologi. Han visste att sådana
synillusioner komma som resultatet af öfveransträngning.
Men det väsentliga var att han icke blott såg målen,
utan han hade hört hur den rörde vid kanten af
lampskärmen och sedermera när den stötte mot väggen,
och han hade känt den då den slog mot hans ansikte.

Han tittade på den. Den var inte alls
drömlik-nande, utan fullkomligt tydlig och kroppslig i ljusskenet.
Han såg den håriga kroppen och de korta
fjäderlik-nande antennerna, de ledade benen, till och med ett
ställe där dunet var bortnött från vingen. Han kände
sig hastigt ond på sig själf, för att han kunde vara
ond på den lilla insekten.

Hans värdinna hade fått pigan att sofva inne hos
sig denna natt, emedan hon var rädd för att vara
ensam. Dessutom hade hon stängt dörren och ställt en
dragkista emot den. De lyssnade och pratade
hviskande med hvarandra sen de gått till sängs, men
ingenting hände som kunde oroa dem. Omkring klockan
elfva hade de vågat släcka ljuset och hade båda
slumrat in. De vaknade upp med ett ryck, satte sig upp
i sängen och lyssnade i mörkret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free