- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
130

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbrottet på Hammerpond Park

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till något tekniskt felsteg. Han tittade på Sant och
tvekade.

»Förlåt min ohöflighet», sade Sant, »men den där
gröna färgen är verkligen hårresande. Hvad kan ni
vilja göra med den?»

Mr Watkins samlade sina krafter. Ingenting kunde
rädda situationen utom bestämdhet. »I fall ni
kommer hit och afbryter mitt arbete», sade han, »tänker
jag måla ert ansikte med den.»

Sant gaf sig af, ty han var en humorist och en
fredlig man. Då han gick ned för backen mötte han
Porson och Wainwright. »Endera är den karlen ett
snille eller också är han en farlig galning», sade han.
»Gå dit och titta på hans gröna färg.» Och han
fortsatte sin väg, i det hans anlete lystes upp af den
behagliga tanken på ett trefligt krakel omkring staffliet
i skumrasket, åtföljdt af applicerandet af en mängd
grön färg.

Men emot Porson och Wainwright var mr
Watkins mindre obehaglig och förklarade för dem, att den
gröna färgen skulle användas som bottenfärg på hans
tafla. Det vore, det medgaf han som svar på en
anmärkning, en alldeles ny metod, uppfunnen af honom
själf. Men sedan blef han mera återhållsam; han
förklarade, att han icke ämnade meddela hvarje
förbigående sin egna särskilda stils hemligheter, och tillade
några bitande anmärkningar om ömkligheten hos folk
»som hängde sig på andra» för att snatta sig till från
mästarne deras konster, hvilket genast befriade honom
från deras sällskap.

Skymningen tilltog, först visade sig en, sedan en
annan stjärna. Råkorna i de höga träden till vänster
om huset hade länge sedan fallit i slumrande tystnad,
huset själft hade förlorat alla detaljer i arkitekturen
och hade blifvit en mörkgrå kontur, och sen började
salongens ljus att skina fram, växthuset blef upplyst,
och här och hvar lyste det gult i ett sofrum. Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free