- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
132

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbrottet på Hammerpond Park

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INBROTTET PÅ HAMMERPOND PARK. 13 I

Ingendera talade, men då mr Watkins kom upp
jämsides med den uppstod en obehaglig känsla af tvifvel
hos honom. Den andra karlen vände i samma
ögonblick på hufvudet och utstötte ett utrop af förvåning.
»Det är inte Jim», tänkte mr Watkins, och i samma
ögonblick kastade sig främlingen ned framför Watkins’
knän och de höllo straxt därefter på att brottas med
hvarandra på marken. »Hjelp mig, Bill», ropade
främlingen, då den tredje karlen kom upp. Och det gjorde
Bill — både’ med händer och fötter. Den fjärde
mannen, antagligen Jim, hade tydligen vikit af och
tagit till flykten i en annan riktning. I hvad fall som .
hälst förenade han sig ej med trion.

Mr Watkins’ hågkomster från händelserna under
de följande två minuterna äro i hög grad orediga.
Han har ett osäkert minne af att hans tumme var i
den första främlingens mungipa, och att han var rädd
att få den afbiten, och, under några sekunder
åtminstone, höll han den gentleman, som lydde namnet Bill,
nere vid marken vid håret. Han blef också sparkad
på en mängd ställen, som det tycktes af en hel mängd
folk. Sedan fick den gentleman, som inte var Bill,
sitt knä under hans bröstkorg och sökte böja honom
ned på det.

När hans förnimmelser blefvo mindre virriga, satt
han på gräset, och åtta eller tio män — natten var
mörk, och han var för oredig för att kunna räkna —
stodo omkring honom, som det tycktes i afvaktan på
att han skulle komma sig. Han antog sorgset, att
han blifvit fångad, och skulle antagligen gjort någrä
filosofiska reflexioner om lyckans obeständighet, om
ej hans nattliga intryck gjort honom obenägen att
yttra sig.

Han iakttog mycket snart, alt han inte hade
hand-klofvar, och sedan gaf man honom en flaska bränvin
i handen. Detta rörde honom något litet — det var
pn så oväntad vänlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free