- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
138

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maskindyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverdöfvade detta obetydliga buller med det
ihållande dånet af dess järnkärna, hvilket ljud på ett
eller annat sätt ingrep i hela bullret af de skakande
järnmassorna. Stället kom den besökandes hufvud att
svindla genom maskinernas aldrig upphörande dån, de
stora hjulens svängande, regulatorkulornas snurrande,
det tillfälliga utströmmandet af ånga och framför allt den
djupa, beständiga, dallrande tonen af den stora
dynamon. Från ingeniörssynpunkt var detta oväsen ett
fel, men Azuma-zi betraktade det som uttryck för
odjurets kraft och öfvermod.

Om det vore möjligt skulle vi vilja hålla
maskinrummets buller städse i öronen på våra läsare, så länge
de läsa denna berättelse; vi skulle vilja berätta hela
vår historia vid detta ackompanjement. Det var en
ständig ström af oljud, hvaraf örat utplockade det ena
särskilda efter det andra; först var det ångmaskinernas
afbrutna frustande, flåsande och hväsande, deras
pistoners suckande och pustande, det dofva surret, då
svänghjulets ekrar piskade luften, ett ljud, som uppkom
af att läderremmarna än voro spändare än lösare, och
ett fruktansvärdt oväsen från dynamomaskinerna; öfver
det hela ljöd (ibland obemärkt, då örat var uttröttadt
däraf, hvarefter ljudet åter smög sig på sinnena)
basuntonen af den stora maskinen. Marken kändes aldrig
fast och stadig under ens fot, utan darrade och
knarrade. Det var ett oroligt, uppskakande ställe, hvilket
i och för sig kunde vara nog att kasta ens tankar in
på underliga banor. Och under tre månaders tid, så
länge maskinisternas stora strejk var i tillväxt, lämnade
icke Holroyd och Azuma-zi detta oväsen och denna
hvirfvel annat än för att sofva och äta i det lilla
träskjulet mellan maskinbyggnaden och grindarne.

Holroyd höll en liten teologisk föreläsning om
sin stora maskin, strax sedan Azuma-zi kommit.
Han måste skrika för att göra sig hörd under dånet.
»Titta på den», sade Holroyd, »hvad äro dina afgudar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free