- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
139

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maskindyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MASKINDYRKAN.

139

bredvid den?» Och Azuma-zi tittade. Under ett
ögonblick var Holroyd ohörbar, och sedan hörde
Azuma-zi: »Döda ett hundra man. Tolf procent på
stamaktierna», sade Holroyd, »och det är någonting
liknande en gud!»

Holroyd var stolt öfver sin stora dynamo, och
utbredde sig öfver dess storlek och kraft inför Azuma-zi,
till dess att himlen vet hvilka underliga tankar, som
häraf samt af det oupphörliga kringsvängandet och
oväsendet sattes i gång inom hans krusiga svarta
kranium. På det mest åskådliga sätt tydliggjorde
Holroyd de tolf eller mer olika sätt, hvarpå en människa
kunde . dödas af den, och en gång gaf han Azuma-zi
en stöt såsom prof på dess förmåga. Därefter var det
som Azuma-zi, då han pustade ut efter arbetet —
och det var tungt arbete och mycket arbete, icke bara
hans, utan äfven det mesta af Holroyds — tog sig
för att sitta och hålla vakt öfver den stora maskinen.
Ibland sprakade det från borstarna och blåa blixtar
utkastades, hvarvid Holroyd plägade svära, men för
öfrigt gick den jämnt och säkert som en människas
andedräkt. Drifremmen for hvinande öfver axeln, och
bakom sig hade man städse, då man vaktade
maskinen, pistonens angenäma pustande. Så gick den på,
dag efter dag, i det stora luftiga maskinrummet, med
honom och Holroyd som vaktade på den; den var ej
fängslad och trälade ej för att framdrifva ett fartyg
såsom andra maskiner, den svarta kände till, utan den
var en maskin, som blifvit uppsatt på tronen. De
tvenne mindre maskinerna ringaktade Azuma-zi; den
stora döpte han privatim till »dynamomaskinernas herre.»
De förra voro vresiga och oregelbundna, men den
stora dynamon var stadig. Hur stor han var! Hur
fridfullt och lätt arbetade han ej! Den var större och
lugnare till och med än Buddahgudarna, som han sett
vid Rangoon, och dock var den ej stillastående, utan
lefvande. De stora svarta rullarne surrade oupphöili-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free