- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
146

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maskindyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klämmande sitt krusiga hufvud mot hans bröst, och de
svängde flämtande omkring, som det tycktes under en
människoålder eller så. Ingeniören fann sig föranlåten
att taga ett svart öra mellan tänderna och bita vildt.
Den svarte tjöt ohyggligt.

De rullade öfver golfvet, och den svarte, som
uppenbarligen sluppit undan tändernas skrufstäd eller
skilt sig från en del af sitt öra — ingeniören tänkte
så vid tillfället — försökte att strypa honom. Ingeniören
gjorde några fruktlösa försök att klösa något med händerna
och att sparkas, då det välkomna ljudet af anländande
fotsteg hördes på golfvet. I nästa ögonblick släppte
Azuma-zi honom och störtade mot den stora dynamon.
Det hördes ett skrik midt i larmet. En af bolagets
direktörer, som just kommit in, stod och stirrade på,
hur Azuma-zi grep de obetäckta polerna med sina
händer, ryckte till hämskt och sedan hängde orörlig på
maskinen, med ansiktet ohyggligt förvridet.

»Jag är glad ni kom, när ni kom», sade
ingeniören, medan han ännu satt på golfvet.

Han betraktade den ännu darrande gestalten.
»Det är ej en vacker död, till utseendet — men
kvickt går det.»

Direktören stirrade ännu på kroppen. Han var
en man utan snabb uppfattningsförmåga.

En paus inträdde.

Ingeniören reste sig säfligt. Han förde tankfullt
fingrarna utmed insidan af kragen och vred hufvudet
flere gånger.

»Stackars Holroyd! Nu begriper jag.» Nästan
mekaniskt gick han så till switchen och förde
strömmen åter ut i järnvägens ledning. Härvid löstes den
svedda kroppens grepp om maskinen och föll framåt
på ansiktet.

Så slutade i förtid dyrkan af dynamons gudom,
kanhända den mest kortlifvade af alla religioner. Detta
oaktadt kunde den skryta med en martyr och ett
människooffer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free