Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdiga fallet med Davidsons ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hördes ett nytt ljud, ett kras — intet tvifvel om den
saken. Någonting tungt hade slagits ned från bordet
denna gången. Jag sprang genast upp och gick och
öppnade dörren, som ledde in till det stora laboratoriet.
Jag blef förvånad öfver att höra ett konstigt skratt
och såg Davidson stå ostadigt midt i rummet, med en
bländad blick i sitt ansikte. Mitt första intryck var,
att han var drucken. Han märkte mig icke. Han
slog ut emot någonting osynligt en famn framför
hans ansikte. Han sträckte fram sin hand, långsamt,
med tvekan, och knöt den samma omkring ingenting.
»Hvad har händt?» sade han. Han höll upp
händerna till sitt ansikte, med fingrarna i sär. »Store Scot!»
sade han. Händelsen inträffade för tre eller fyra år
sedan, då alla människor svuro vid den personligheten.
Sedan började han klumpigt lyfta på fötterna, som om
han väntat att de vore fastlimmade vid golfvet.
»Davidson!» utropade jag. »Hvad går åt dig?»
Han vände sig om åt mitt håll och tittade sig
omkring efter mig. Han såg öfver mig och på mig och
på båda sidorna om mig, utan ringaste tecken på, att
han varseblef mig. »Vågor», sade han, »och en
ovanligt nätt skonert. Jag skulle vilja svära på att det var
Bellow’s röst.» »Hallå!» skrek han hastigt så högt han
kunde.
Jag trodde, att han ville skämta. Då såg jag
strödda kring hans fötter de sönderbrutna kvarlefvorna
af vår bästa electrometer. »Hvad går åt dig?» sade jag.
»Du har haft sönder electrometern!»
»Omigen Bellows», sade han. »Vännerna äro
kvar om också mina händer äro borta. Någonting om
elektrometrar. Åt hvad håll finns du Bellows!» Han
vacklade plötsligt fram emot mig. »Den fördömda
smörjan är mjuk som smör», sade han. Han gick
rakt på bordet och studsade tillbaka. »Det där är
inte mjukt som smör!» sade han och stod osäkert.
Jag var skrämd. »Davidson», sade jag, »hvad i
herrans namn har kommit åt dig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
