- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
150

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdiga fallet med Davidsons ögon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14§ DET MÄRKVÄRDIGA FALLET MËD DAVlDSONS OGOlSt.

i Laboratoriet!» svarade han i förbryllad ton och
förde handen till pannan. »Jag var i laboratoriet
—-tills den där blixten kom, men må jag bli hängd, om
jag nu är där. Hvad är det för fartyg?»

»Det finnes inte något fartyg här», sade jag. »Var
förståndig, gamle vän.»

»Inte något fartyg!» upprepade han och tycktes
genast glömma mitt förnekande. »Jag förmodar», sade
han långsamt, »att vi båda äro döda. Men det
komiska i saken är, att jag ännu känner det, som om jag
hade en kropp. Jag förmodar, att man inte genast
blir van vid det. Fasligt fort har det gått, Bellows —
eller hvad?»

»Prata inte dumheter. Du är mycket ordentligt
lefvande. Du är i laboratoriet och stapplar omkring
där. Du har just haft den nya elektrometern i kras.
Jag afundas dig inte när Boyce kommer.»

Han stirrade bort ifrån mig på diagrammerna
öfver cryohydraterna. »Jag måtte vara döf», sade han.
»De ha fyrat af en kanon, ty där vältrar sig
rökmolnet fram, men jag har inte hört ett ljud.»

Jag lade ånyo min hand på hans arm, och denna
gången blef han mindre förskräckt. »Vi tyckas äga ett
slags osynliga kroppar», sade han. »Vid Jupiter! Där
kommer en båt fram kring udden. Det liknar i alla
fall bra mycket det forna lifvet — i ett annat klimat.»

Jag skakade hans arm. »Davidson», ropade jag,
»vakna upp!»

Just då kom Boyce in. Så snart han talade,
utropade Davidson: »Gamla Boyce! Också död! Så
konstigt!» Jag skyndade mig att förklara, att Davidson
befann sig i en sorts somnambulistisk exstas. Boyce
blef genast intresserad. Vi gjorde båda allt hvad vi
kunde för att väcka karlen ur hans märkvärdiga
till-Stånd. Han besvarade våra fiågor och stälde några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free