Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdiga fallet med Davidsons ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Laboratoriet!» svarade han i förbryllad ton och
förde handen till pannan. »Jag var i laboratoriet
— tills den där blixten kom, men må jag bli hängd, om
jag nu är där. Hvad är det för fartyg?»
»Det finnes inte något fartyg här», sade jag. »Var
förståndig, gamle vän.»
»Inte något fartyg!» upprepade han och tycktes
genast glömma mitt förnekande. »Jag förmodar», sade
han långsamt, »att vi båda äro döda. Men det
komiska i saken är, att jag ännu känner det, som om jag
hade en kropp. Jag förmodar, att man inte genast
blir van vid det. Fasligt fort har det gått, Bellows —
eller hvad?»
»Prata inte dumheter. Du är mycket ordentligt
lefvande. Du är i laboratoriet och stapplar omkring
där. Du har just haft den nya elektrometern i kras.
Jag afundas dig inte när Boyce kommer.»
Han stirrade bort ifrån mig på diagrammerna
öfver cryohydraterna. »Jag måtte vara döf», sade han.
»De ha fyrat af en kanon, ty där vältrar sig
rökmolnet fram, men jag har inte hört ett ljud.»
Jag lade ånyo min hand på hans arm, och denna
gången blef han mindre förskräckt. »Vi tyckas äga ett
slags osynliga kroppar», sade han. »Vid Jupiter! Där
kommer en båt fram kring udden. Det liknar i alla
fall bra mycket det forna lifvet — i ett annat klimat.»
Jag skakade hans arm. »Davidson», ropade jag,
»vakna upp!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
