Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdiga fallet med Davidsons ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
middagen kom en herre vid namn Atkins på besök. Han
är löjtnant vid kungliga flottan och en treflig,
språksam man. Han stod på vänskaplig fot med min
svåger, och blef snart förtrolig med honom. Det visade
sig, att han var förlofvad med en kusin till Davidson,
och under samtalet tog han fram ett slags
handkamera, för att visa oss en ny fotografi af sin fiancée.
»Och i förbigående sagdt», tillade han, »här är en
fotografi af den gamla Fulmar».
Davidson tittade händelsevis på den. Då strålade
hastigt hans ansikte. »Milde himmel», sade han. »Jag
skulle nästan kunna svära på —»
»Hvad?» frågade Atkins.
»Att jag sett det fartyget förut».
»Jag kan inte se, hur det skulle vara möjligt.
Det har inte varit borta från Söderhafvet under de sista
sex åren, och innan dess —»
»Men», började Davidson, och därpå: »Ja, det
där är det fartyget som jag drömde om. Det låg
bredvid en ö, som svärmade af pinguiner, och det affyrade
ett skott.» —
»Gode Gud!» sade Atkins, som nu hade fått höia
enskildtheterna af Davidsons anfall. »Hur i herrans
namn, kunde ni drömma om allt det där?»
Och därpå kom det, bit för bit, fram att, just
samma dag som Davidsons anfall inträffat, hennes
majestäts fartyg Fulmar verkligen befunnit sig i närheten
af en liten klippa, söder om Antipodön. En båt hade
farit i land för att samla pinguinägg, hade försenats
och alldenstund en åskstorm hade kommit på, hade
båtbesättningen väntat till morgonen därpå för att åter
fara ut till fartyget. Atkins hade varit en bland dem,
och han bekräftade, ord för ord, den beskrifning
Davidson gifvit af ön och båten. Det finnes icke det
ringaste tvifvel hos någon af oss, att Davidson
verkligen sett platsen. På något outgrundligt sätt har hans
syn, medan han själf rörde sig omkring i London, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
