Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom bekant är, hade, efter den Romerska kulturverldens
undergång, lemningarna af dess byggnadskonst till stor del
blifvit förstörda och begrafna under gruset af sköflade städer.
Väl hade den närmaste tiden från de gamla praktbyggnaderna
laggt beslag på dyrbara kolonner och andra detaljer för de
kristna templen, de herrliga basilikorna, af hvilka många ännu
qvarstå med sina hedniska bärare och prydnader; men den
klassiska arkitekturen blef för ett årtusende mer och mer för-
gäten. Då vid medeltidens slut konsten vaknade till nytt lif,
vände man blickarna på det gamla Roms fornlemningar, af-
tecknade kapitäler, friser, gesimser, uppmätte planer och be-
räknade de fordna byggnadernas proportioner m. m.; och med
användande och tillämpning af dessa elementer framstod den
Italienska renaissansen, som främst riktat Florens, Venedig och
Rom med så många beundransvärda byggnader. Det må icke
förbises, att olika gamhällsförhållanden, bland andra orsaker,
betingade på nämnda stora platser en olika utveckling. I Flo-
rens — renaissansens vagga — erhöllo de rika och mäktiga
familjernas palatser en karakter, som erinrade om det politiska
lifvets och partiväsendets stormar: uppförda af fast material
liknade de stolta borgar och imponerade genom väldiga mas-
sor. Men konsten förstod att genom väl afpassade proportio-
ner åt den allvarsamma storheten gifva skönhetens prägel.
Äfven då denna stil öfvergick på borgerliga och mindre an-
språksfulla byggnader, bibehöll den sin karakter, och för Flo-
rens utvecklade sig en egendomlig byggnadstyp.
I motsats mot den Florentinska stilens mera enkla, stränga
och allvarsamma storhet, utmärker sig den Venetianska genom
en fantastisk omvexling och rikedom i detaljerna, samt deko-
rationernas prakt och finhet. Såsom byggnadsmaterial använ-
des ofta marmor, understundom de dyrbaraste marmorarter i
förening. Den rika och praktlystna lagunstaden, som genom
sina handelsförbindelser stod i beröring med så många främ-
mande länder, hade äfven för sin byggnadskonst upptagit många
olika elementer, såsom antika, bysantinska, romaniska, arabiska
och göthiska; hvarföre Venedigs byggnader förete en mycket
skiftande profkarta för arkitekturens utveckling under olika
tider. Men stadens egendomliga läge vid hafvet, de hvarandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
