Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korsande kanalerna, de trånga byggnadsplatserna voro städse
återkommande vilkor, som bidrogo till utveckli ngenaf en sär-
skild palatstyp. Gårdarna äro vanligen mycket små, eller sak-
nas alldeles; i stället har man de öppna loggierna. Synnerli-
gen anmärkningsvärd är fönsterfördelningen, hvarigenom större
fönstergrupper i de öfre våningarna upptaga fagadens midtel-
parti. Renaissansen upptog icke sällan denna typiska anord-
ning ifrån dess föregångare, bysantinismen och den Venetian-
ska gothiken. Den utvecklade derjemte ett annat system genom
våningarnas bildande af fortlöpande arkader (gallerier); hvilket
system isynnerhet användes vid de öppna platserna. Orna-
mentiken och den dekorativa plastiken bragtes till en ovanlig
utbildning isynnerhet genom dén bekanta arkitektfamiljen Lom-
bardo; och i samma rigtning, om än med vissa modifikationer,
fortgingo Scarpagnino, Bergamasco, Sansovino, San-Micheli,
Scamozzi m. fl.
De Venetianska palatserna verka visserligen genom rent
arkitektoniska medel, men taga i hög grad uppmärksamheten
för dekorationen och det pittoreska i anordningen; de tilltala
mindre genom helgjuten storhet och väl afpassade proportio-
ner, än genom brokiga, effektrika och fint utarbetade detaljer.
Derföre kunna de ock med större fördel betraktas på nära håll,
än på afstånd.
Det är antagligt, att Stiler, sedan han lärt känna vår
vackra hufvudstads egendomliga belägenhet och särskildt den
för museibyggnaden utsedda platsen, känt sig hänvisad till den
Italienska östadens byggnadskonst, då han skulle gifva form åt
vårt Nationalmuseum. Men det skall vid närmare skärskå-
dande visa sig, att den stilanvändning, vi sålunda påpekat,
hufvudsakligen inskränker sig till byggnadens yttre företeelse
och utstyrsel. Sjelfva den inre sammansättningen, strukturen
och anordningen ega väl äfven karakteren af renaissans, men
med denna nya antikiserande prägel, som angifva den rigtning ’
och ståndpunkt arkitekturen i allmänhet intagit vid den tid,
då byggnadsverket af Stiöler företogs. Till förtydligande häraf
vilja vi kasta en blick på den skola, hvarur Stöler utgått.
Det är ofvan antydt, att renaissanskonsten ursprungligen
grundade sig på den Romerska antiken. Det är ock bekant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
