Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inne var allting så prydligt och ordentligt som det
aldrig är i ett indianläger. Bädden bestod av färskt
granris. Där fanns en massa skinnfällar, och ovanpå
alltihop låg ett täcke av svandun — aldrig har jag
sett maken till det täcket. Och på bädden satt Lucy
med benen i kors. Hon var nötbrun. Flicka, sa’
jag, men det var hon inte, hon var en kvinna, en
nötbrun kvinna, en amason, en alldeles utvecklad
full-blodskvinna, majestätiskt mogen. Och hennes ögon
voro blå.
»Det var det som tog mig — hennes ögon — blå,
inte porslinsblå, utan mörkblå som havet och himlen
sammansmälta till ett, och mycket kloka. Ja, än mer
— det var skratt i dem — ett varmt skratt, solvarmt
och mänskligt, mycket mänskligt och. . . skall jag
säga kvinnligt? Ja, det var kvinnoögon, en verklig
kvinnas ögon. Ni vet vad jag menar. Kan jag säga
mera? Och i de där blå ögonen var det på samma
gång en sjudande oro, en drömmande längtan och
en vila, en absolut vila, ett slags allvist och
filosofiskt lugn.»
Trefethan avbröt sig plötsligt.
»Ni tro väl att jag är på nocken. Men det är
jag inte. Det här är bara min femte grogg sedan
middagen. Jag är spik nykter. Jag är högtidligt
stämd. Jag sitter här sida vid sida med min heliga
ungdom. Det är inte jag — »gamle» Trefethan —
som talar, det är min ungdom, och det är min
ungdom som säger att det var de underbaraste ögon
jag någonsin sett — så lugna och ändå så oroliga,
så kloka och ändå så nyfikna, så gamla och ändå
så unga, så tillfreds och ändå så längtansfullt dröm-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
