- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
56

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mr Ward tog upp en plånbok ur den inre
bröstfickan, tog ut en sedel och räckte den till Dave, som
då han stoppade den på sig såg att den var på tjugu
dollars.

»Tack», sade mr Ward och antydde att samtalet
var slut. »Jag skall låta undersöka saken. En vild
man som går lös ä r farlig.»

Men mr Wrard var så lugn att Dave fick igen sitt
kurage. För övrigt hade en ny teori dykt upp. Den
vilde mannen var tydligen mr Wards bror, en dåre
som hölls inspärrad privat. Dave hade hört talas om
sådant. Kanske mr Ward ville att det skulle hållas
hemligt. Det var därför han hade givit honom tjugu
dollars.

»Hör nu», började Dave, »när jag tänker närmare
på saken, så var den där vilde mannen bra lik er. . .»

Dave kom inte längre, ty i detta ögonblick blev han
vittne till en förvandling och stod där och stirrade
på samma ohyggligt ilskna blå ögon som i natt, samma
klolika griphänder och samma väldiga jättegestalt som
ville kasta sig över honom. Men denna gång hade
Dave ingen elektrisk lykta att kasta, och han fångades
av två muskulösa armar med ett sådant fruktansvärt
grepp att han stönade av smärta. Han såg de stora
vita tänderna blottas alldeles som en hunds då han
vill bitas. Mr Wards skägg strök över hans ansikte då
tänderna just skulle borra sig in i hans strupe. Men
bettet blev aldrig av. I stället kände Dave den andres
kropp styvna som under järnhårdt viljetvång, och
sedan slungades han åt sidan, utan ansträngning men
med en sådan kraft att endast väggen hejdade hans
fart, och där låg han nu flämtande på golvet.

56

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free