- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
61

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tre månader insågo de manhaftiga cowboys att de
inte kunde reda sig med honom och telegraferade till
hans far att komma och hämta den vilda människan.
Och då fadern kom för att föra bort honom, tillstodo
boskapsskötarna att de långt hellre skulle vilja ha att
göra med tjutande kannibaler, tjattrande galningar,
skuttande gorillor, slagbjörnar och människoätande
tigrar än med denne märkvärdige unge student med håret
benat midt i pannan.

I ett fall saknade han icke minne av sitt primitiva
jags liv, och det var beträffande språket. Genom någon
underlig atavistisk nyck hade han fått behålla litet av
sitt urtidsjags språk som rasminne. I ögonblick av
glädje, exaltation eller stridslust kunde han brista ut
i vilda barbariska sånger eller recitativ. Det var på
det sättet han gjorde det möjligt att i tid och rum
inrangera den vilsekomna halva av sig själv som skulle
ha varit stoft för tusentals år sedan. En gång sjöng
han med flit flera av de gamla sångerna i närvaro av
professor Wertz, som gav kurser i anglosachsiska och
var en ansedd och djupt intresserad filolog. Efter
den första spetsade professorn öronen och frågade vad
det var för rotvälska eller platt-tyska. Då han sjungit
den andra sången, var professorn i extas. James Ward
slutade då föreställningen genom att sjunga en sång
som han alltid omotståndligt fick på tungan då han
var inbegripen i häftig brottning eller strid. Då
förklarade professor Wertz att det inte var platt-tyska,
utan gammaltyska eller urtidsteutonspråk från en tid
långt äldre än det äldsta som varit föremål för
vetenskapliga forskningar. Det var så gammalt att han
icke kände till det, men det vimlade av gengångar-

61

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free