- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
69

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mannen fram och drev till sin motståndare med käppen.
Varje sådant slag stegrade björnens vrede, han
rusade till anfall, och mannen tog ett språng åt sidan
förbi hundarna, strök baklänges eller förnyade sitt
angrepp från annat håll. Då passade hundarna på och
störtade fram, så att djurets raseri åter vändes mot dem.

Slutet kom plötsligt. Björnen gjorde en sväng och
tilldelade en hund ett väldigt slag med sin ram så
att han slungades bort ett långt stycke med krossade
revben och bruten rygg. Då blev människodjuret från
sina sinnen. Skummande av raseri gav han ifrån sig ett
vildt oartikulerat läte i det han sprang fram, svängde
sin knölpåk med bägge händerna och lät den träffa
den rytande björnen midt i huvudet. Ej ens en
björns skalle kunde stå emot ett sådant krossande slag,
och djuret stöp, och hundarna kastade sig
ögonblickligen över sitt byte. Och tvärsigenom deras myller
tog mannen ett språng upp på björnens kropp, och
där stod han i det vita elektriska ljuset stödd på sin
knölpåk och besjöng sin seger på ett okänt
tungomål — en sång så uråldrig att professor Wertz skulle
ha givit tio år av sitt liv för att få teckna upp
den.

Hans gäster rusade fram för att ta hand om honom
och hylla honom, men nu var det åter James Ward
som blickade ut genom urteutonens ögon; han
betraktade den blonda, eteriska nutidsflicka han älskade
och kände någonting liksom knäppa till i sin hjärna.
Han vacklade utmattad fram till henne, släppte
knölpåken och var nära att falla. Det var något i olag
inom honom. Hans hjärna sargades av olidliga
smärtor. Det var som om hans själ slitits i stycken. Han

69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free