- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
83

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har lön av staden för att åklaga, och det skall jag nog
göra. Men hör på vad jag säger er. Ni har inga
utsikter. Vi slå ihop bägge målen till ett, och se’n
får ni se.»

Domaren Witbergs utseende gjorde ett godt intryck
på Watson. En tämligen ung man, liten och lagom
korpulent, slätrakad och med ett intelligent ansikte,
föreföll han verkligen mycket hygglig. Detta goda
intryck stegrades av de leende läpparna och det
skratt-lystna glittret i hans svarta ögon. Då Watson såg på
honom och studerade honom kände han sig nästan
säker på att hans gamle väns förutsägelser voro oriktiga.

Men Watson skulle snart komma på andra tankar.
Patsy Horan och två av hans drabanter avlade ett
vittnesmål som var en kolossal härva av lögner.
Watson skulle aldrig ha trott att något sådant var möjligt,
om han inte själv hört det. De förnekade att de
andra varit närvarande. Och av de två som vittnade
påstod den ene sig ha varit i köket och åsett Watsons
omotiverade överfall på Patsy, medan den andre, som
varit i krogrummet, hade bevittnat hur Watson för
andra och tredje gången kommit inrusande för att
försöka förinta den oskyldige Patsy. De otidigheter
som tillskrevos Watson voro så kolossala, så
outsägligt råa, att han tyckte att de därmed skadade sin
egen sak. Så otänkbart var det att han skulle kunna
använda sådana uttryck. Men då de skildrade de
brutala slag han låtit regna över den stackars Patsys
ansikte och den stol han förstörde då han fåfängt
försökte sparka Patsy, kände Waston sig road och på
samma gång melankolisk. Rannsakningen var en fars,
men det var nedslående att se så mycken låghet,

83

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free