- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
85

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med vad rätt Patsys advokat höjde sin röst på denna
punkt av förhandlingarna. Patsys advokat replikerade.
Domaren Witberg lade sig emellan och förklarade
sig inte veta av att det var två mål som slagits ihop.
Allt detta måste klaras upp. Det blev ett väldigt
käbbel, som slutade med att advokaterna bådo rätten
och varandra om ursäkt. Så fortgick det, och Watson
föreföll det som en flock ficktjuvar, som misshandla
och knuffa en beskedlig karl medan de ta ifrån honom
hans börs. Maskinen arbetade, det var alltsammans.

»Varför gick ni in på den där illa beryktade lokalen?»
tillspordes han.

»Som statsekonom och sociolog har jag i många år
brukat. . .»

»Låt oss slippa höra talas om edra ’ologier’», snäste
domaren Witberg. »Det är en enkel fråga. Besvara
den enkelt. Är det sant eller inte sant att ni var
berusad? Det är därpå det hela hänger.»

Då Watson försökte berätta hur Patsy hade gjort
illa sitt ansikte då han försökte buffas med huvudet,
gjorde man öppet narr av Watson och domaren Witberg
läxade åter upp honom.

»Kommer ni ihåg att ni avlagt en högtidlig ed på att
i ert vittnesmål inte komma med annat än sanningar?»
frågade han. »Det ni nu berättar är ju en barnsaga.
Det är inte resonligt att en människa gör sig illa så
där och fortfar att göra sig illa genom att stöta de
ömtåligaste delarna av sitt ansikte mot er skalle. Ni
är ju en intelligent man. Det där är ju oresonligt,
inte sant ?»

»Människor ä’ oresonliga då de ä’ onda», svarade
Watson fogligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free