- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
86

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men då blev domaren Witberg djupt förolämpad
och for ut i en ton av rättvis harm:

»Vad har ni för rättighet att säga det? Det är
onödigt. Det hör inte till saken. Ni är här för att
avlägga vittnesmål om händelser som ha tilldragit sig.
Domstolen önskar inte alls höra er uttala några
åsikter.»

»Jag besvarade bara er fråga, herr domare»,
protesterade Watson ödmjukt.

»Det gjorde ni visst inte», lydde nästa avsnäsning.
»Jag ber att få påpeka, sir, att ni gör er skyldig till
förargelseväckande uppförande inför rätta genom
sådana oförsynta yttranden. Och jag vill upplysa er
om att vi i den här lilla domstolslokalen veta både
att tillämpa lagen och iaktta hövlighetens fordringar.
Jag blygs å edra vägnar.»

Och medan nästa snarstuckna käbbel mellan
advokaterna avbröt hans berättelse om vad som tilldragit sig
på kafé Vendome, såg Carter Watson framför sig —
utan bitterhet, road men på samma gång melankolisk —
de stora och små intrigmaskiner som styrde landet,
den ostraffade och skamlösa bluff som övades i tusen
samhällen av dessa maskiners samvetslösa hejdukar.
Här stod han i en domssal och inför en domare som av
maskinen tvingades att underdånigt krypa för en
spelhusvärd som kommenderade en massa röster. Hur
lumpet och smutsigt detta än var, så var det i alla fall en
skymt av det invecklade maskineri som reste sig i
kolossal höjd i varje samhälle, varje stad, och i
tusen olika former överskyggade landet.

Han "hörde i sina öron ett gammalt uttryck: ’det
är så man kan skratta ihjäl sig’. Midt under käbblet

86

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free