Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrattade han till högt ett tag och fick därför ett
ilsket ögonkast från domaren Witberg. Dessa brutala
advokater och denne brutale domare, tänkte han, voro
tusen gånger värre än de råbarkade styrmännen ombord
på de allra värsta matroshelvetena, ty de hade icke
allenast orsak att skälla, utan de gjorde det också
för att skydda sig själva. Men de här småtyrannerna
sökte skydd bakom lagens majestät. De slogo till,
men ingen fick slå igen, ty bakom sig hade de
fängelsecellerna och de dumma poliskonstaplarnas batonger
— avlönade slagskämpar. Men han var icke bitter.
Han glömde det helas råhet och snuskighet därför att
det var så groteskt, och hans humor var honom en
god hjälp.
Men hur hånad och förlöjligad han var, lyckades
han dock till sist avge en enkel och rättfram
redogörelse för vad som händt, och trots ett aggressivt
korsförhör kunde hans vittnesmål ej rubbas på en enda
punkt. Det var helt olikt de edsvurna lögner som
skrikit högt i Patsys och hans båda vittnens
anföranden.
Både Patsys advokat och allmänne åklagaren
överlämnade målet och hänsköto alltsammans till domstolen
utan vidare invändningar. Watson protesterade mot
detta, men han blev nedtystad av allmänna åklagaren,
som upplyste honom att han var allmänna åklagaren
och visste sin plikt.
»Patrik Horan har intygat att han var i livsfara
och att han nödgades försvara sig», började domaren
Witbergs utslag. »Mr Watson hat avgivit samma
påstående. Bägge ha ideligen förklarat att den andre
utdelat det första slaget; bägge ha ideligen förklarat
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
