Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han genom det öppna skylightet hörde hustrun tala
med stewarden.
»Nå?» frågade Duncan dämpat, men skarpt.
»Jag sa’ att ni talade om mig. Det säger jag än
en gång. Å, jag är inte blind. Dag efter dag har
jag sett er två tala om mig. Varför går ni inte till
mig och säger det rent ut? Jag vet nog att ni veta
alltsammans. Och jag vet att ni ha beslutat er för att
avskeda mig i Attu-Attu.»
»Jag är ledsen att ni ställer till ett sådant bråk
för allting», svarade Duncan lugnt.
Men kapten Dettmar hade föresatt sig att bråka.
»Ni vet nog att ni ämnar avskeda mig. Ni tycka
er vara för goda att vara tillsammans med en sådan
som jag — ni och er hustru.»
»Var god och blanda inte in henne i detta»,
varnade Duncan. »Vad önskar ni?»
»Jag vill veta vad ni ämnar göra.»
»Avskeda er i Attu-Attu, efter vad som nu har händt.»
»Det har ni ämnat hela tiden.»
»Tvärtom. Det är ert beteende nu som tvingar
mig.»
»Det skall ni inte försöka inbilla mig.»
»Jag kan inte behålla en kapten, som kallar mig
för lögnare.»
Kapten Dettmar stod svarslös ett ögonblick. Hans
ansikte och hans läppar arbetade, men han kunde
inte säga något. Duncan blossade helt lugnt på sin
cigarr och tittade akteröver på det stigande
regnmolnet.
»Lee Goom hämtade post i Tahiti», började
kapten Dettmar. »Vi voro färdiga att lägga ut. Ni såg
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
