- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
107

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svunno, och Samoset började svaja i den oskicklige
rormannens händer. »Först och främst, loss fallen...
och ta hand om ratten. Jag skall ge order till
besättningen.»

I nästa ögonblick var regnet över dem. Kapten
Dettmar sprang akterut, lyfte de uppkransade ändarna från
koffernaglarna och slängde ut dem på däck så att de
kunde löpa. De tre infödingarna kommo springande
från den lilla skansen, två av dem togo hand om fallen,
medan den tredje rusade utför kajuttrappan och
stängde ventilerna där nere. Lee Goom och Toyama höllo
på att fira ner presenningar över skylightet och skruva
till »jungfrur». Duncan stängde kappens ventil och
väntade på att få känna de första regndropparna i
sitt ansikte, medan Samoset sköt våldsam fart och
krängde först åt styrbord och sedan åt babord, då
kastvindarna fångade hennes saxade segel.

Alla väntade. Men man behövde inte minska farten.
Vinden miste sin styrka, och det tropiska regnet dränkte
allt i en syndaflod. Faran var förbi, och då kanakerna
började skjuta upp ändarna igen, gick Boyd Duncan
ner.

»All right», ropade han muntert till sin hustru. »Bara
en skur.»

»Och kapten Dettmar?» frågade hon.

»Han har druckit, det är alltsammans. Jag skall
göra oss av med honom i Attu-Attu.»

Men innan Duncan klättrade upp i sin koj, spände
han på sig, på bara kroppen under sin pyjamas, en
bastant revolver.

Han somnade nästan genast, ty han hade den
förmågan att kommendera sina spända nerver. Han gjor-

107

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free