- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
108

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de allting intensivt, alldeles som vilden, men i samma
ögonblick som han uppfyllt stundens krav lät han
kropp och själ slakna. Han sov alltså medan regnet
fortfarande piskade däcket och yachten krängde och

rullade i de korta, krappa vågor som framkallats av

ovädret.

Han vaknade med en känlsa av kvävning och tyngd
i huvudet. De elektriska fläktarna hade stannat, och
luften var kvav. Medan han svor över Lorenzo och hans
sätt att sköta sina sysslor hörde han sin hustru röra sig
i hytten bredvid och gå ut i salongen. Hon ville
förmodligen andas den friskare luften på däck, tänkte
han och tyckte att det var ett bra exempel att följa.
Han tog på sig tofflor, stack en kudde och en filt
under armen och gick efter henne. Just som han kom
upp på kajuttrappans översta steg, började
skeppsklockan i salongen slå och han stannade för att lyssna.
Den slog fyra glas. Klockan var alltså två på natten.
Där ute hördes gaffelklon gnissla mot masten. Samoset
rullade och rätade upp sig på en våg, och i den lätta

brisen susade det dovt i seglen.

Han satte just ut foten på det våta däcket, då
han hörde sin hustru uppge ett rop. Det var ett
plötsligt skrik av fasa som slutade med ett plask överbord.
Han sprang akterut. I det skumma stjärnljuset
urskilde han hennes huvud och axlar som försvunno i
det lättjefulla kölvattnet.

»Vad var det?» frågade kapten Dettmar som stod
vid ratten.

»Mrs Duncan», svarade Duncan, i det han ryckte
ner livbojen från dess krok och slungade ut den i

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free