Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vara hennes kammarjungfru, ty hon hade fått
ledigt den kvällen.
Hon fortsatte till matsalen, vars dörr var stängd.
Hon visste ej varför hon öppnade den och gick in,
så vida det icke var därför att hon hade en känsla
av att det störande elementet, vad det nu var, fanns
där inne. Rummet var mörkt, och hon trevade sig
fram till strömbrytaren och vred om den. Då
ljusfloden kom svallande, tog hon ett steg tillbaka och
uppgav ett rop. Det var endast ett »å —!» och det
var dämpat.
Midtför henne bredvid strömbrytaren stod en man
tryckt intill väggen. I handen hade han en
revolver, varmed han siktade på henne. Midt upp i sin
skräck över den oväntade synen lade hon märke till
att pistolen var svart och ofantligt långpipig. Hon
kände igen att det var en Coltrevolver. Han var en
halvstor karl, simpelt klädd, brunögd och svartmuskig av
solbränna. Han föreföll mycket kallblodig. Revolvern
darrade icke, och den riktades mot hennes midja, icke
av en utsträckt arm, utan från höften, mot vilken
armen stödde sig.
»Å», sade hon. »Ursäkta, ni skrämde mig. Vad
vill ni?»
»Jag vill nog helst komma ut», svarade han med
en humoristisk ryckning i läpparna. »Jag tycks ha
gått vilse i det här lokus’et, och om ni vill vara snäll
och hjälpa mig ut skall jag inte ställa till något
obehag utan bara smita.»
»Men vad gör ni här?» frågade hon med en skärpa
i rösten som hos en som är van att befalla.
»Jag stjäl, miss, rent ut sagt. Jag har listat mig
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
