- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
146

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med skärpt blick och spetsade öron, i misstänksam
spänning, han visste icke att under bordet, alldeles
vid hennes fot, satt en knapp till en elektrisk
ringledning, och här kom hans vaksamhet och försiktighet
till korta.

»Jo, det förhåller sig så här, miss», började han
till svar på hennes enträgna frågor. »Gubben Setliffe
har stukat mig en gång i en liten affär. Det var
skamligt, men det gick. Allting går och det fullt lagligt,
bara man har några miljoner till ryggstöd. Jag
beklagar mig inte, och jag vill inte kasta någon skugga
på er farsa. Han känner mig inte om han stupar
på mig, och han vet nog inte av att han gjort mig
något för när. Han är för stor, han rör sig bara
med miljoner både när han tänker och handlar, så
att han kan ju aldrig ha hört talas om en så’n
fattiglapp som jag. Han är en som sätter i gång stora
företag. Han har alla slags experter som tänka och
planera och arbeta för honom, och jag har hört att
somliga av dem ha större lön än presidenten i Förenta
staterna. Jag är bara en av de tusen som ha blivit
ruinerade av er farsa, det är alltihop.

»Ser ni, miss, jag hade en liten grop i marken

— en liten obetydlig gruva, bara i miniatyr. Och
när Setliffebolaget slog ner på Idaho och
reorganiserade gruvtrusten och mutade in rubb och stubb och
anla’ det där väldiga hydrauliska jobbet vid Twin
Pines, då sprack jag naturligtvis. Jag fick inte så
mycket som så för mina pengar. Jag var bortblåst
som ett fjun, innan jag visste ordet av. Och i kväll,
när jag var pank och min vän var i en så’n knipa,
tittade jag in för att åderlåta er farsa lite grand.

146

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nattenbarn/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free