Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på knappen på alla möjliga sätt som betyda alarm —
tre korta och en lång, två och en lång, fem. Hon
hade försökt långa serier av korta, och en gång hade
hon hållit knappen nedtryckt i hela tre minuter. Och
hon hade inte vetat om hon skulle förbanna den
dumma betjänten, som sov så tungt, eller om hon
skulle tro att ringledningen var i olag.
»Jag är så glad», sade hon, »så glad att ni är
villig. Det blir inte många förberedelser. Men först
måste ni lita på mig medan jag går upp efter min
portmonnä.» Hon såg ett ögonblick tvivlet glimta i
hans ögon och tilläde hastigt: »Ni ser ju att jag
litar på er beträffande mina tre hundra dollars.»
»Jag tror er, miss», svarade han artigt. »Men jag
rår inte för min nervositet.»
»Skall jag gå och hämta dem?»
Men innan han hunnit svara, uppfångade hennes
öra ett dämpat gnisslande ljud på långt avstånd. Hon
visste att det var dörren till betjäntens rum. Men
ljudet var så svagt — mera en matt vibration än ett
ljud — att hon ej skulle ha hört det, om ej hennes
öron lyssnat efter det i spänd väntan. Men mannen
hade hört det. Han blev orolig på sitt flegmatiska
sätt.
»Vad var det?» frågade han.
Hennes vänstra hand flög ut till revolvern och drog
den till sig. Hon hade förekommit honom, och det
var av behovet påkallat, ty i nästa ögonblick ryckte
han upp handen från sidan och grep om tomma luften
där revolvern hade legat.
»Sitt ner», befallde hon skarpt i alldeles ny ton.
»Rör er inte. Håll händerna på bordet.»
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
