Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade lärt sig något av honom. I stället för att
hålla det tunga vapnet utsträckt, vilade dess kolv
och hennes underarm på bordet, och mynningen
pekade icke på hans huvud, utan på hans bröst. Och
han såg helt lugn ut och lydde hennes befallning,
ty han visste att han ej hade några utsikter att
kunna slå till revolvern så att den bommade. Han såg
också att revolvern inte rörde sig, att handen inte
darrade, och han visste precis hur stort hål den
rundtoppiga kulan kunde åstadkomma. Han riktade ej
sina ögon på henne utan på hanen, som hade höjt
sig då hennes pekfinger rörde vid trycket.
»Det är väl bäst att jag talar om för er att den
där hanen är väldigt känslig. Tryck inte för hårdt,
då får jag ett hål i mig så stort som en valnöt.»
Hon sänkte hanen litet.
»Det är bättre», sade han. »Bäst att fälla ner den
helt och hållet. Ni ser hur lätt den arbetar. Om ni
vill, kan ni med en lätt och snabb tryckning få den
att flyga upp och ner så att det blir en blodpöl här
på ert fina golv.»
En dörr öppnades bakom honom, och han hörde
någon komma in i rummet. Men han vände ej på
huvudet. Han såg på henne och upptäckte att det
var en annan kvinnas ansikte — hårdt, kallt,
skoningslöst, men ändå bländande vackert. Även
ögonen voro hårda, fastän de lyste av ett kallt glitter.
»Thomas», befallde hon, »gå till telefonen och kalla
hit polis. Varför dröjde ni så länge med att komma?»
»Jag kom så snart jag hörde klockan, frun», svarade
han.
Inbrottstjuven tog ej sina ögon från hennes, lik-
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
