Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöt. Rivera ramlade rätt i huvudet på
tidningsreferenterna där nere, och de lyfte honom tillbaka till
kanten av plattformen, utanför repen. Här låg han på
ett knä, medan domaren rabblade upp sekunderna som
om piskan varit efter honom. Innanför repen, som
han måste dyka emellan för att komma upp på ringen,
väntade Danny på honom. Domaren gick ej emellan
och knuffade ej undan Danny.
Publiken var utom sig av förtjusning.
»Slå ihjäl honom, Danny, slå ihjäl honoml» skrek
någon. *
Tjogtals röster stämde in, tills det blev som ett
vargtjut.
Danny gjorde sitt bästa, men redan vid åtta i
stället för nio kom Rivera oväntat upp mellan repen
och stod tryggt i clinchställning. Nu grep domaren in,
ryckte bort honom så att han skulle kunna få sig en
stöt, gav Danny alla de fördelar en partisk domare
kan ge.
Men Rivera levde, och töcknet skingrade sig i hans
hjärna. Allesammans voro likadana. De voro de
hatade gringos, och alla voro de orättvisa. Och just
i det värsta ögonblicket flammade synen fortfarande
upp i hans hjärna — långa rader av järnvägsspår som
gledo över ödemarken, rurales och amerikanska
konstaplar, fängelser och källarhålor, trashankar
omkring vattenkastare — allt smutsigt och pinsamt som
han sett under sina irrfärder efter Rio Blanca och
strejken. Och strålande och ärofull såg han den stora
röda revolutionen draga över sitt land. Gevären voro
där framför honom, vartenda hatat ansikte var ett
gevär. Det var för gevären han kämpade. Han var
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
