Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANNA.
Farfar lille! Tala till mig, kära du... Det känns så
tungt...
LUKA.
Det är ingenting! Det är så inför döden, min duva
lilla! Ingenting alls, kära vän! Du ska hoppas! Nu när
du dör, så får du det så lugnt... och ingenting behöver
du mera vara rädd för, ingenting! Tystnad, ro... och
du får ligga som du vill! Döden stillar allt... den är
vänlig mot oss... När ditt liv är slut — får du vila ut,
heter det... och så är det, kära du! Ty var får
människan här vila ut?
Pepel in. Han är litet drucken, rufsig och slö. Sätter sig på
britsen vid dörren och sitter där tyst och orörlig.
ANNA.
Men hur är det — finns det plågor där också?
LUKA.
Nej, nej — inte alls! Tro mig, du! Ro och ingenting
annat! Man kallar dig genast till Herren och säger: se,
Herre, här står Din tjänarinna Anna...
MEDVEDJEFF
strängt.
Hur vet du, vad man kommer att säga där? Asch,
du...
Pepel höjer vid ljudet av Medvedjeffs röst huvudet och lyssnar.
LUKA.
Jag vet väl det, herr kommissarie...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
