Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NASTJA
ursinnigt.
Du din förtappade varelse! Eländiga människa! Var
är din själ?
LUKA
fattar Nastjas hand.
Kom, kära du! Bry dig inte om att vara ledsen! Jag
vet ju... Jag tror dig!... Du har rätt och inte de
där!... När du tror, att du känt den riktiga kärleken...
så har du gjort det! Ja visst! Men på honom ska du inte
vara ond, på honom här... Han... skrattar kanske bara
av ren avundsjuka... kanske har han aldrig prövat på
något sådant där... äkta... säkert aldrig! Kom bara!
NASTJA
pressar handen hårt mot sitt bröst.
Farfar lille! Vid Gud!... Det är sant! Allt är
sant!... Han var student... en fransman... Gastoschka
hette han... med svart litet skägg... och gick i
lackskor... Må så åskan slå ner på mig, där jag står, om det
inte är sant! Och hur han älskade mig... hur han
älskade mig!
LUKA.
Jag vet, jag vet! Bry dig inte om — jag tror dig! I
lackskor, säger du? Aj, aj, aj! Nå — och du — älskade
honom också?
Båda ut förbi knuten.
BARONEN.
Å, vad den flickan är dum... snäll, men — odrägligt
dum!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
