Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ingenjör nära staden Tomsk... Nå ja! Villan stod
mitt i skogen, en öde plats! Det var vinter — och jag
var alldeles ensam där i villan... Det var härligt —
utmärkt! Men en gång — hör jag — någon smyger —!
NATASCHA.
Tjuvar?
LUKA.
Just det, ja! De smyger alltså, ja! Jag tog geväret och
gick ut... Två stycken — ser jag... som håller på att
öppna fönstret — och de var så ivriga, så de inte alls
märkte mig. Jag till att ropa: hallå där! Ge er i väg!...
Men de, förstås, mot mig med yxan... Jag varnar
dem... låt bli, ropar jag, annars skjuter jag tvärt! Och
så riktar jag geväret från den ena till den andra. Och de
faller på knä och ber få slippa. Nå, men jag var redan så
ond... förstås... för yxan, kan du väl tänka! — Jag
körde bort er, era skogstroll, sa jag, men ni gick inte...
och nu tar en av er genast och bryter några grenar åt
mig, sa jag. Och de lydde. Och nu, sa jag, lägger sig den
ena, och den andra pryglar på! Och så pryglade de
ordentligt upp varandra, som jag befallt. Och när de var
färdiga, så säger de: farfar lille, ge oss bröd för Kristi
skull, säger de. — Vi är alldeles utsvultna, säger de. Så
var det med de tjuvarna, kära vän...
Skrattar.
Så var det med yxan! Ja! Duktiga bönder båda två...
Ni skulle, säger jag, era skogstroll, strax ha bett om
bröd. Det har vi ledsnat på, säger de... man ber och
ber, men ingen ger något... och så blir man arg! Sen
bodde de hos mig hela vintern. Den ena — Stjepan hette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
